Strejkdag 6
Strejken framkallar många känslor både hos oss som strejkar och andra. Själv känner jag ibland vemod över att fabriken står still. Efter 20 år på bruket är banden starka och viljan att bruket ska gå så bra som möjligt är stor. Vågar påstå att de allra flesta medlemmar känner likadant. Ilska över att arbetsgivarna klamrar sig fast vid rätten att leda, fördela, anställa och avskeda. Den rätten fick de 1906 och att då samtidigt säga att LAS från 70-talet är omodern känns lite patetiskt.
Glädje över den enighet och beslutsamhet våra medlemmar visar.

Skrämselpropaganda
På några bruk går nu bruksledningen ut och hotar med att säga upp en del våra medlemmar efter att vi strejkat. Det skulle i så fall vara en naturlig följd av strejken säger de. Den bruksledning som idag har fler anställda än vad de själva anser behövs finns inte och kommer inte att finnas i framtiden heller.

På de tre mötena vi haft under veckan har det totalt varit ungefär 350 personer. En del har varit på mer än ett möte i hopp om att något nytt skulle presenteras. Tyvärr hade vi inget mer att komma med på onsdagen än tidigare. Om vi alltid är så många på våra möten ställs det högre krav på de som sitter i styrelsen och de andra som har förtroende uppdrag. Med det kommer hela den fackliga verksamheten på Skärblacka bruk att utvecklas och bli ännu bättre.

Senaste nytt
Det förhandlas för fullt men än är det inte något avtal skrivet. Hellre väntar vi ett tag till än skriver på ett skit avtal.

Tack alla ni som ställer upp!

Enade vi stå söndrade vi falla!

Pontus Georgsson
Ordförande

Feed for this entry. Leave a response, or trackback from your own site.