Nu är det stopp på fabriken. Vanligtvis brukar en känsla av samhörighet och ”viljan att klara av det tillsammans” atmosfär infinna sig när maskinerna har stannat. Så känns det inte idag/i år.
Vad beror nu detta på? Kanske har någon det rätta svaret. Med uppskattning och högre lön är det i alla fall lättare att motivera sig själv till ett bra arbete. Den senaste tiden har det istället för motiverande glada tillrop hörts uttalanden som: – Vi kanske ska beordra ”ner” våra medarbetare på fyllnadstid och – så länge du har fyllnadstid kvar så är det bara att komma ”ner” om du så är på väg ombord på flygplanet till solen. Det här får mig att tänka på de löneförhandlingar som vi ännu inte har avslutat. Vilka argument vi än tar fram så säger arbetsgivaren NEJ och de bud vi fått hittills har de numera dragit tillbaka.
Stoppet får vi klara utan övertidsdispenser och utan avsteg från våra lokala regler om dygnsvila.
En arbetsgivare som satsar på att motivera och entusiasmera sina anställda med löneökningar värda namnet och positiva glada tillrop har vi klarat oss utan ett tag nu, frågan är när det ska bli ändring.